20.11.1981

I ett mål där en domare åtalades för tjänstefel begånget av ovarsamhet yrkade målsäganden att domaren måtte åläggas att ersätta honom för den skada som åsamkas honom genom tjänstefelet. Enligt 93 § 2 mom. regeringsformen är envar som lidit skada genom lagstridig åtgärd eller försummelse av tjänsteman berättigad att yrka tjänstemannens dömande till skadeersättning efter vad därom stadgas i lag. Genom stadganden i skadeståndslagen av 31.5.1974 har en tjänstemans ansvar för skada som orsakats genom hans lagstridiga åtgärd eller försummelse likväl gjorts sekundärt såtillvida att tjänstemannen i fråga om den skada han sålunda vållat gentemot den skadelidande svarar endast för det belopp som inte kan utfås hos det offentliga samfund som är ansvarigt för en av tjänstemannen vid myndighetsutövning förorsakad skada. Eftersom skadeståndslagen är stiftad i vanlig ordning för handläggning av lagförslag, utgick man från att genom lagen inte har inskränkts den rätt som för enskild person följer av stadgandet i 93 § 2 mom. regeringsformen att i samband med ett mål om tjänsteåtal rikta skadeståndsyrkanden direkt mot vederbörande tjänsteman.

Jämte det domaren dömdes till straff fastställdes, utan att fullgörelsedom gavs, det belopp som målsäganden skulle söka ut hos staten, som i första hand var ansvarig för skadan.

Se även Skadestånd